3400 barn har fötts i Gaza under kriget. Vad har de för framtid i ruinerna? Här i Stockholm gnäller vi om närmaste BB råkar vara fullt och vi måste åka någon kilometer längre bort. I Gaza finns ingenstans att åka. Som fd mödravårdskurator vet jag hur viktigt barnets första tid är, hur betydelsefullt det är för hela familjen hur den nya medlemmen mottas. Att glädjas och knyta an till barnet och få som kvinna fysisk och psykisk omsorg under och efter förlossningen är viktigt för familjens första tid, kanske för lång sträcka framåt. Hur gör man detta när bomberna faller? Hur är mödradödligheten? Landet finns inte ens i statistiken. http://www.globalis.se/index.php/Statistik/Moedradoedlighet 

http://bloggkartan.se/registrera/10154/huddinge

Israel iakttar ensidigt eldupphör i Gaza från klockan 01 i natt svensk tid, meddelar premiärminister Ehud Olmert i ett direktsänt tv - tal. Vi har lyckats över förväntan, sa han. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=874740

Över 1000 döda varav 346 barn. Ungefär. Och några få israeler.

Vad vann Israel med detta? Inte våra sympatier alla fall.

Vem ska nu städa upp? Vem ska ge hjälp åt dem som förlorat allt? Vi? Eller skall räkningen gå till Israel?

Och hur länge räcker det yttre lugnet? Det inre kommer aldrig mer att finnas. Fred är ett ord som är förbrukat.

Barbro Alving och jag har en sak gemensamt. Vi vägrade civilförsvar eftersom vi inte ville delta i ett krig i någon form. Barbro dömdes till en månads fängelse vilket hon skrev i ”Dagbok från Långholmen”. Mig försökte militären övertala till en offentlig ursäkt. Som belöning skulle jag få en bra plats i civilförsvaret. Nix. Efter många svettdroppar lade åklagaren ner mitt fall.

Barbro var en gudabenådad journalist med en vass penna. Hon deltog i debatten om fred. Jag blev vald till katastrofgruppen i sjukhuset som inte organiserades under någon militär. Lagarna om civilförsvar blev också ändrade. Men det är inget fred på jorden. Om Barbro ”Bang” hade levt idag skulle hon skriva en vass artikel om barnen i Gaza. Jag får bara ihop några halvdana rader om detsamma. Barbro Alving du är min hjälte!

Hon hann aldrig få ihop sina memoarer. I år skulle hon  ha fyllt 100 år. Nu kommer boken Bang om Bang sammanställd av dottern : Ruffa.http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_2500383.svd#tw_link_widget

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2330561.svd

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=874423

Hur ser det ut hemma hos er? Julsakerna kvar eller bortplockade? Visst var det mysigt med alla vackra julsakerna? Själv har jag samlat på julgranskulor. Vissa säger att min gran är överbelarmad men det finns alltid plats för en ny kula. Den äldsta är 57 år.

Kontrasten är total när jag ser på bilder från Gaza. De väcker också minnen från andra världskriget. Att fly till en källare när bomberna började falla är mitt tidigaste barndomsminne. Det lämnar mig aldrig.  Det går inte att reparera vad barnen i Gaza upplever. Så många fantastiska terapeuter finns inte. Hur de tacklar krigets fasor återstår att se. Judarna har haft sitt sätt varav vi ser en yttring i kriget mot Gaza. Palestinierna sitt. Det kommer att bli många martyrer var så säker. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2289969.svd 

Omvärlden har tittat på medan krisen vuxit säger Bitte Hammargren. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2289325.svd 

”Allt för länge har också världen behandlat de 1,5 miljoner invånarna i det belägrade och -Hamasstyrda Gaza som om de inte fanns. Detta trots att det palestinska valet 2006, som vanns av Hamas, var det mest rättvisande som har hållits i arabvärlden.” Det ligger mycket i det. Bildt gjorde nyss en medlarresa men inte heller han pratade direkt med Hamas. Eller borde han kanske ha pratat med USA och vem det nu är som förser Hamas med vapen?

Läs dagens viktigaste ? artikel! http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=468176

Här lyser blek vintersol. Ingen ljusning i Gaza. Inte ens en ickevåldsorganisation hyser hopp.

Georg Roessler är jude, ordförande för en ickevåldsorganisation vid namn SOS. Han försöker lära ut alternativa sätt att lösa problem i stället för att ta till våld – men i vissa lägen fungerar ingenting annat. Som i Gaza, säger han. ”I dag känner många, inklusive jag själv, att arabvärlden uppfattar våld på ett annat sätt än vi. Om Israel inte hade svarat på de hundratals raketattackerna med rejäl kraft så hade det setts som en svaghet. Då hade Hamas fortsatt sina attentat med förnyad styrka.”  http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2256827.svd
Här är det igen VI och DE.
Barack Obama har inte yttrat ett ord om de strider som skakar Mellanöstern.  ”Denna dånande tystnaden sänder ett väldigt starkt budskap om att Obama inte har någon egen hållning. Han ärver givetvis amerikansk utrikespolitik. Men att han inte har någon egen åsikt om konflikten gör mig illa berörd”, säger en väl placerad palestinsk källa på Västbanken. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2277891.svd
Den messianska hysterin som följt Obama kommer kanske att falla som en sufflé när ugnsluckan öppnas för snabbt? Har han inte en annan åsikt om Palestinakonflikten nu än den tidigare regeringen lär det inte bytas ut om några dagar. Han har fullt upp. Krisen i Mellanöster har pågått så många år att det kan vänta. Var det någon som trodde annat?

Den som inte lär sig av historien är dömd att leva om det igen och igen. Det gäller oss alla. Vad lärde israelerna av förintelsen? Inte var det kärlek till sin nästa. Vad har Hamas lärt sig av föregående strider? Inte har de fattat att Israel är en av världens starkaste militärmakter och att inga rusar till Hamas sida annat än med några plakat. Och – vad skulle vi kunna göra mer för människorna i Gaza, det är vapen och det som kallas politik som talar.

På lördagskvällen gick “Operation gjutet bly” in i sin andra fas. Israeliska markstridskrafter - pansar, infanteri, artilleri och andra styrkor gick in i Gazaremsan understödda av bland annat flottan och flygvapnet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2275433.svd

http://annawester.wordpress.com/2009/01/04/helvetet-pa-jorden/

Nu är det ett fullskaligt krig. Det första offret sägs vara ett barn. Vad hade det barnet gjort för ont? Född i ett fel land, av fel föräldrar, risk att bli självmordsbombare eller stod barnet bara på vägen och inte hann undan? De modiga soldaterna då? Hurrade de efter att fienden var oskadliggjort? Vad rör sig i en soldats huvud?  

Hur kommer alla dessa barn att må? De som inte kan gå i skolan och inte få sina basala behov tillgodosedda? Att vara med i ett krig som offer, åskådare eller deltagare förändrar ens syn på samhället, världen, människorna för evigt. Det blir ett minne som inte går att reparera. I Gaza råder ingen barnkonvention. Så är det i många andra länder med men nu är Gazas barn mitt i kriget.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2280393.svd 

Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva och att utvecklas. 

Artikel 39 Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning. Jag undrar hur, när och vem kommer att rehabilitera dessa barn?

http://www.unicef.se/barnkonventionen/barnkonventionen-kort-version

I Gaza sliter läkarna för att rädda det som räddas kan. De arbetar utan resurser, i ständig risk att själva bli anfallna. De tar hand om barn och gamla, soldater och civila, i en miljö som i Sverige hade länge sedan stängts av facket (antar jag). http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4103607.ab  http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2266189.svd 

Här i Sverige propagerar vissa för rätten att få dö genom en läkares hand.  Att få välja sin död när det passar. Effektiv smärtfri vacker död ombesörjd av Staten. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2271877.svd  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2269971.svd

Dödshjälp sker redan idag i form av utebliven/avbruten insats när en sådan inte skulle hjälpa, bara förlänga döendet. Men att ta livet av en person är annat. Skall vi verkligen ha våra läkare till det? Och vem sätter reglerna och gränsen? 

Två bilder av vår värld idag, två kontraster, den andra dagen av ett nytt år.